Har du det? Det har jag och säkert miljontals människor med mig. Att vara kär innebär så otroligt mycket, både upp och nedgångar. Upp som en sol, ner som en pannkaka eller har jag fel? Kärlek är något som alla borde få och känna. Kan man tröttna på kärlek? Äve den kärlek man känner till sig själv? Jag vet inte, men att vara tillsammans med någon innebär en rad olika saker. Man trodde man stärkte sig, istället formades man av personen bredvid sig. Man blev stark, man levde och man skrattade, fram tills den dagen då allt var över. Vem är man då? Finns personen innan förhållandet kvar? Eller är man halva den och halva den andra? Att låta en person komma in i ens liv är ett stort steg, man har absolut ingen aning om vart resan skall ta en, vilka vägar i livet man tar tillsammans? hade den vägen sett annorlunda ut om man var själv? Att släppa in en person i ens liv kräver stor eftertanke, vissa tar och vissa ger. Jag ger, ibland tar jag, men vet man om vilket man gör? Vissa säger att man måste
våga för att vinna, att man måste testa sig fram för att veta vad man vill ha och vad man själv har att erbjuda. När det kommer till kärlek finns det inget rätt eller fel, den gamla klyschan "lita på ditt hjärta" kanske stämmer? Men kan ditt hjärta avgöra vem som är rätt för dig eller måste hjärnan ta över? / Andrén
Snart kommer lilla Holsner hit med sitt underbara leende. Jag skall alldeles strax göra iordning shishan (vattenpipan) och sätta på te, sedan skall vi hoppa ut på altanen för att mysa under filtar och tända ljus ikväll. Bara prata om allt mellan himmel och jord hela natten lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar