26 juli 2009

Springtur

Älskar att helt oplanerat dra på mig löparskorna och ta mig en runda i skogen. Varje gång jag är ute på mystiska Kungsholmen möts jag av olika aktiviteter. Idag bjöds det på lite spansk dans av någon anledning. I allafall...Tittade ju på den där Marley och jag igår. Kvinnan i videobutiken utlovade en komedi och sa att vi skulle skratta, vilket var den enda anledningen till varför vi tog den. Vi var på skratthumör efter att ha fått i sig en flaska vin på Josefinas. Efter 1.5 timme låg vi båda och grät. Det var den värsta filmen jag någonsin sett. Ja, ni som sett den vet vad jag talar om, en hund lever tillsammans med en familj, allt är lyckligt och allt är faktiskt ganska kul. Fram tills hundjäveln skall gå och dö! Det är inte ok, alla som har hund eller som gått igenom sin bästa väns bortgång vet att inte ens en person som är gjort av stål klarar av att hålla tårarna borta. Filmen resulterade i allafall i att jag inte gick och la mig förrän kl var 03.00 pågrund av att jag var tvungen att sluta gråta. Lipsill? hmm, ja en aning kanske ;)

/Andrén

2 kommentarer:

Emelie sa...

En runda i skogen? :) Jo men visst är det härligt härligt på Kungsholmen! Dock är jag skeptisk till om jag anser att det finns riktig skog... Och att jag aldrig stött på dig på en joggingrunda. Men just det, kom precis på. Jag brukar typ orka med typ en, varannan månad, typ. Men heja dig! :D

Holsner sa...

hahah du är för go!! Vi springer tillsammans snart då ;)