Sista dagen, men ändå inte den sista!

Emelie och "någon" i skolan.

Opponerings papprerna

För jag har tagit examen, HURRA, HURRA!! Vilken känsla det var att ta första steget, ut till verkligheten i ett regnigt Stockholm! Allt gick bra! Fick superbra kritik. Känndes dock lite vemodigt att lämna JMK bakom mig. Jag är en person som inte klarar av avslut. Får alltid separationsångest för vad jag än lämnar. Nu finns det ingen tid för depping här, fan jag är klar! Jag har en kandidatexamen som ingen kan ta ifrån mig!

Jag mötte upp Mikaela också! Vi skulle åka ut till söder för att få våra tatueringar uppritade. Jag har vart så självsäker innan och snackat till allt och alla "ja men jag skall göra en tatuering på foten", men när jag väl satt där bland alla med tatueringar över hela kroppen blev jag lite rädd. Inte rädd för killarna med tatueringar utan för hela situationen. Bara att höra den där nålen knastra och ge ifrån sig ljud som man vet bara innebär en sak, för evigt! Det fick mig att skrämmas. Jag såg även skräcken i Mikaelas ögon. Vi stod där som två förvirrade små barn men plockade ändå fram almenackan och bokade en tid. Så nu är det klart, 15 juni, då är det dags!

/Andrén