Då tog jag en promenad ner till havet. Till bryggan. Startade båten och lät mina problem försvinna med hjälp av vinden från den höga farten. Doften av tång, saltvatten och bensin gav ett lugn genom min kropp.
Att gå barfota på klipporna, titta när solen försvinner bortom horisonten, fiskmåsarnas läten. Sitta och titta ut över havet, längst ut på den högra bryggan, tyst. Bredvid badstegen, där jag en gång tappade min mobil i böljan den blå.
Jag trampar fortare och fortare på den lila cykeln samtidigt som mina tårar rinner ner längst mina kinder. Det är kallt och jag lägger en tanke på varför tårar inte fryser. Jag andas fortare, högre. Vita moln bildas framför mig.
Sittandes på spån inne i boxen, virar höstrån runt mitt pekfinger. En varm mule nosar på mig och det stora djuret som jag håller kärt buffar på mig, som om han förstod.
Jag kan verkligen sakna mina smultronställen!!
Idag är en sådan dag som jag vill ta första bästa flyg hem. Slänga mig i armarna på daddy cool och bli omhändertagen och älskad som den prinsessa pappa ser mig som. Men bit ihop eller bryt ihop.
Du ställer dig upp igen, rakryggad!/ Holsner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar