I hate this part

Sitter just nu på tåget påväg till Göteborg. Konstigt det där kan vara när man vuxit upp på en ort och då man senare i livet flyttar sig till en annan, hur naturligt det kan kännas? Hur levde man förr? Hur lever man nu? Jag måste vara ärlig för mig själv och erkänna att jag faktiskt trivs bättre i Stockholm än i Göteborg. Varför vet jag inte. Göteborg kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och även en person som nu troligtvis tycks vakna upp ur sin drömm. Jag har en önskning och det är att den personen flyttar till mig, att den personen skulle göra allt för mig och sluta vara så trångsynt och innåtvänd. Eftersom jag själv är ganska öppen, kan jag ibland inte förstå mig på de personer som är det motsatta. Självklart, alla är olika men varför skall det behöva vara så svårt? Finns inga rätta svar, bara funderingar och de simmar just nu runt i mitt huvud och har gjort det ett bra tag. / Andrén