26 januari 2009
Andrén
Jag måste säga att jag faktiskt tyckte synd om Holsner där hon satt på sin cykel (utan Ipod dessutom) medan jag dansade som en galning inne hos Lina. Att man får energie hela veckan är en sak som är säker. Varje gång går jag där ifrån som en knallröd kräfta och det känns verkligen som om blodet skall spricka igenom huden. Nu är det dags för plugg. /Andrén
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar