Han ångrade att han inte följt sitt hjärta och visat mod tidigare. Var det för sent? Hade hon redan stängt honom ute.
Han böjde sig ner och höll huvudet mellan sina knän, en tår träffade asfalten. De senaste samtalen från mobilen var försök till att nå henne. Det var första gången på länge han tänkte klart, tidigare hade det varit ett spel när han var uttråkad. Men någonting gjorde att allt hade förändrats, hon hade förändrat honom. Han hade låtit känslorna komma in och öppnat sig för dem. Han hade blivit sårbar men öppen för kärleken. Nu gjorde det ont.
Han visste inte vad han hade framför sig tills hon var borta. Han saknade hennes leende och omtanke. Hur han blev när hon var i hans närvaro. Han hade gjort henne illa, han visste att han hade gjort fel. Nu ville han be om ursäkt, ta henne i sin famn och göra allt ogjort, bra igen.
Har du någonsin tappat dig själv på vägen för att nå det du vill ha?
Har du någongång sårat eller gjort människor som betydder någonting för dig besvikna? Det känns.
Varför är visa år av ens liv så svåra att släppa? Varför låter dom en inte gå vidare?
Lyssna på ditt hjärta.
Gör upp en plan och håll dig till den, men var inte rädd för nya erfarenheter.
Menar du det du säger? Står du för vad du tycker? Lever du efter det?
En livs chans betydder att den aldrig kommer igen. Använd din röst och skrik!
Jaga din dröm! - Vi gör det tillsammans..
Finns det ett mått på lycka? /Holsner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar